en sann historia.
hej, eh jag har tänkt att berätta min livs historia, så om du orkar läsa, gör gärna de.
mamma o pappa får mej, mamma hadde redan ett barn som var 3. jag och pappa var super tajta. mamma och pappa fick niklas, han va från början mammas pojke så jag och pappa var ofta i garaget fast när han blev typ 1 så blev han pappas pojke, och jag fick vänja mig med att vara mammas flicka, sen började jag dagis i riala, och där träffade jag alex. när jag var 3 så skildes pappa och mamma, så mamma flytta till rimbo, där fick jag en bästis som jag skildes ifrån sen när mamma gifte sig med christer. då flytta vi till kårsta, där vi fick leva 5 personer i ett hus på 45 kvardrat.
åkte varannan vecka till pappa varannan mamma, sen började jag skola fick en bästis som sen 3 år senare lämnade mig för att jag var ''ocool'' och sen mobbade mig tills hon slutade i 5:an. i början av 5:an var jag så o omtyckt så jag rakade av allt hår, då var den enda som tänkte sig att vara med mig emma, sen dess har vi varit bästisar.
sen. blev mamma crister och markus (min lillebror) sjuka i kronisk borelia. och alla pengar bara rasa. vi va tvungna att betala medecin för flera tusen i månan. nu börjar de bli friska och mamma kan faktisk gå igen, men vi håller fortfarande på med kampen mot kronisk borelia ( kronisk betyder typ att de e omöjligt att bota )
det var inte nog me de utan jag var bara tvungen attt få diagnosen dyslexi och dyskalkuli *stavning*
det jag är bra på är min kreavtivitet. och de e bevisat att 75% av de som är kreativa är just dom som har varit/är mobbade för att de har så mycket känsklor att släppa ut.
tänk på innan men retar non för något, att hon/han har det nog inte så bra.
tack för mig.
Kommentarer
Trackback
